Att gå vilse i Kathmandu

I hur många storstäder (eller platser över huvud taget) kan man gå omkring som ensam tjej när det är mörkt utan att behöva oroa sig? Inte många är svaret på den frågan. Jag gillar inte att gå själv i Stockholm på natten men i Nepal var det inga problem. Ingen störde, ingen var jobbig, ingen följde efter mig. Det var så skönt att bara gå omkring med min kamera runt halsen och ingen rånade mig. Alla var hjälpsamma, trevliga och glada. Och inte bara när de försökte sälja något. De allra flesta var faktiskt genuint snälla. Det är nog första gången jag varit med om det tror jag!
Jag gick i alla fall runt och tog kort, shoppade souvenirer och köpte färsk mango som jag åt på hotellet. Jag gick vilse flera gånger men det hade jag inget emot. Enligt mig är det det bästa sättet att upptäcka en ny plats. Och i värsta fall hade man ju kunnat ta en taxi hem till hotellet för typ ingenting. Var lite sugen på att testa en sådan där cykelrikshaw men det kändes lite sådär att någon smal stackars nepales skulle skjutsa runt mig på cykel när mina ben funkade alldeles utmärkt. Väldigt västerländskt av mig att känna mig obekväm men sånt!
Min sista dag gick jag upp tidigt och upptäckte att det är billigast att shoppa på morgonen. Av någon anledning. Vart jag än gick fick man en "morning discount" och jag behövde inte ens pruta själv, de gjorde det åt mig. Väldigt udda. Önskar att jag kommit på detta tidigare!
Färsk frukt!
Klassisk korsning med lite tveksamma regler kring företräde. Den som tutar högst får åka först!
'
Det var något av en skyltinflation på gatorna vilket ju knappast kan gynna någon, man ser ju inga skyltar alls då! Det gjorde inte direkt saken lättare när man gått vilse...
Har man inget bättre för sig kan man hänga i korsningar med släkt och vänner.

Thamel by night

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0